3 februari 2010
Vi hade en härlig nattsegling, undanvind hela sträckan.
När vi närmade oss infartsleden, fick vi sällskap av några delfiner och vi såg också en val.
Väl framme vid ögruppen följande dag, vid 10-tiden.
Här anmäler man sig hos coast guard på ön Isla Iguana.

Tiden man får stanna på öarna beror på vilken coast guard officer som är stationerad där, dom arbetar några månader i taget, på olika platser.
Oftast får man stanna 48 timmar och det fick vi också.
Hade en annan officer tjänstgjort, så hade vi kanske fått stanna längre om vi så önskat.

Efter anmälan, flyttade vi oss till en annan vik utanför ön Testigo Grande.
Där låg en segelbåt och i en annan vik låg det två till.
I viken fanns det otroligt många sköldpaddor, som kom simmande till revet framåt kvällningen.
Det fanns också väldigt gott om fåglar och på holmen intill vår ankringsplats, såg vi två getter.

Los Testigos är de mest avsides belägna öarna, bland de Venezuelanska.

På öarna lever fiskarfamiljer, ca 160 personer sammanlagt.  Dom bor i enkla hus intill sandstränderna och nedanför bergen, som är bevuxna med buskar och kaktusar.
Det finns också stora sanddyner i närheten.

På en ö finns en kyrka och en skola, men ingen affär. Innevånarna får åka till fastlandet (40 nm) eller till Margarita (50 nm) för att handla.
Öborna var glada och trevliga, dom tjoade och ropade alltid buenos dias, när dom for förbi i sina båtar.

Vind i seglen och solsken, inget går upp mot en härlig seglats.                     
Mitt på dagen avtar vinden och vi motorseglar den resterande sträckan.
Ankrar i bukten utanför Hotel Concorde. Vid den här tiden på året
brukar det ligga ca 200 gästande båtar, nu är det ca 20.
En av orsakerna, till att det är få seglare och turister här, beror på       
den höga kriminaliteten och därför har svenska resebyråer slutat att sälja resor hit.
Vi träffar Anders på S/Y Spray igen, han har varit här en längre period och delger oss många värdefulla tips och information om Porlamar 

Vid första anblicken, ser  staden trevlig ut med sina höga hus i förgrunden.
Anders skrattar när vi nämner det och säger att vi ska vänta och se.
Det visar sig senare att husen var som kulisser. När vi kom iland såg
 vi, att dom och övriga hus var i mycket dåligt skick och det låg massor av
skräp överallt i staden.  

När vi kom hit var det för sent att klarera in och kontoret öppnade först
efter helgen, på måndagen. Då träffade vi Juan Baro och i pilotboken 
kunde man läsa följande om honom och byråkratin.
Lämna skeppspapper och pass till Juan, så sköter han om in- och
utklareringen.
Han kan göra det mycket fortare och det blir förmodligen billigare, än
om man gör det själv.
Om man ska klarera in själv, måste man besöka Customs, Immigration,
Port Captain och National Guard. Dessutom måste man förmodligen
 ordna så att en läkare och en tulltjänsteman gör ett besök på båten.
Vi anlitade naturligtvis Juan.

Lämnade dokumenten till honom på måndagsmorgonen och skulle få
tillbaka våra pass på eftermiddagen.
Kontentan av det hela var, att vi fick tillbaka våra pass efter 4 dagar och
dagen innan vi skulle klarera ut. Det hela kostade oss 960 bolivar                            
(ca 1.500:-) istället för 400 bolivar och inget kvitto!? Juan passade på
att ta extra betalt av de få båtar som gästade Porlamar och inget kan man
göra åt saken i länder, som är så korrumperade.
Anlita inte Juan!                                                                                       

Porlamar är den största och livligaste staden på Margarita. 
Ett par gånger åkte vi till en stor matvaruaffär och handlade, för att fylla
på våra förråd. Stort sortiment och bra priser.
Det gick en gratis buss dit och i affären fick man hjälp att packa ner
varorna i kartonger, som sedan bars ut till bussen och slutligen till jollebryggan.                                                                                         

En dag tog vi en taxi till en marknad som var enorm. Vi orkade bara gå
runt och titta på en liten del av denna anläggning.

I Porlamar fanns också Pär från Sverige och bland annat, så
tillverkade och sålde han gummijollar till ett mycket bra pris.
Vi passade på att köpa en av honom, för att den är tillverkad av ett
material som bättre kan stå emot sol och salt. Dessutom är det en fördel
att ha två, så att man inte blir utan jolle någonstans p.g.a. stöld.
Jollar och utombordare är eftertraktade byten att stjäla i hela Karibien,
som på så många andra platser i världen.
Pär hade en bra lösning på problemet. Han satte en
mycket gammal huv på sin nya utombordare och vips, så blev den inte
stöldbegärlig.

Dieseln är mycket billig på Margarita och köper man den, måste man
vara medveten om att den innehåller rikligt med föroreningar, för annars
kan det stå en dyrt.

Nattsömnen blev mycket störd p.g.a. de höga svallen och därför var det
skönt att lätta ankare på söndag e.m. och fortsätta seglatsen till La Tortuga.

När vi närmade oss ön, såg vi att det var alldeles fullt av motorbåtar.
Den första tanken som slog oss var fisketävling, som är mycket
populärt bland fritidsfiskarna.

Det visade sig att det var dom välsituerade från fastlandet, som tillbringade
en långhelg här. Bättre plats kan man inte tänka sig, det var helt underbart här.
Ön är en mil lång och till största delen täckt med en fin vit sand, som inte blir
het i solen och ett underbart vatten som skiftar i blått och turkost.

Från fastlandet kom man inte bara med båt, utan också med helikopter och flyg

Landade på ön, steg ut, slog upp sitt soltält och njöt av tillvaron.
Trots att det var så mycket folk, så var ändå inte stranden fullpackad, det
fanns gott om plats för alla.
Under hela helgen, låg kustbevakningen ankrade där med ett fartyg och
bevakade det hela.

Det var hur lugnt som helst, och barn och ungdomar hade roligt i vattnet
med allehanda fordon.

Vi njöt i fulla drag av denna underbara miljö.
I morgon bitti (torsdag) bär det av till Aves de Barlovento

På Isla Oeste (öster) finns det ett litet fiskeläger.
Aves (fåglar) de (av) Barlovento (lovart) har fått sitt namn från fåglarna  
som bor där.
På Isla Sur har fåglarna sina bon, i den stora mangroveskogen.
Det är tusentals av dem och man måste ha sett dem med egna ögon för att
riktigt tro att det är sant. En av arterna som bor här, är den rödfotade sulan
och den störtdyker från hög höjd likt tärnor.

På morgnarna gav de sig ut till havs för att söka föda och på kvällen återvände
dom till sina boplatser och då var det tjo och tjim.

En dag kom fiskarna från grannön och meddelade att dom saknade några av
sina kamrater, som varit borta fler dagar än vad som var normalt. De hade inte
tillgång till kommunikationsmedel, så Janne hjälpte en av dem att få kontakt
med kustbevakningen med vår VHF. 
Vi hörde aldrig hur det hade gått för deras kamrater.                                       

På söndag e.m. avslutar vi besöket här och lämnar Venezuela för den här gången.
Det har varit en förmån att få besöka några, av alla de vackra öarna som tillhör
Venezuela. Vi gjorde inte något besök på fastlandet, eftersom seglare avråds
att segla dit p.g.a. den höga kriminaliteten.
Vi tog dom råden på allvar och vi känner till att många seglare tyvärr har råkat  
illa ut.